Richard Herrey

Vätternrundan 2013

Vätternrundan var i år ett stort mål att få genomföra. Speciellt som jag missade förra året eftersom jag slet av hälsenan två veckor innan under inspelningarna av *Superstar Celeb*Playitas Kanarieöarna. Dessutom hade jag redan förra året fått min gamla klasskamrat Lars-Göran Lollen Järelöv att ställa upp och nu i år skulle vi äntligen få genomföra detta äventyr tillsammans.

Som vanligt körde vi med det härliga Team Magnus som är ett gäng glada amatörer som gillar att cykla på olika nivåer som finns utspridda i Sverige. Riktigt sköna och trevliga människor med rätt inställning till cyklande och livet. I år hade vi Bengt Emanuelsson som pådrivande kapten.

Även bror Louis var med i år trots att han inte hunnit träna så mycket och dessutom haft ett fall på cykeln vilket resulterat i skrapsår och ömmande kropp bara någon vecka innan rundan. Här står vi redo att hämta våra nummerlappar på torget i Motala.bild kopia 3Jag hade laddat ordentligt innan årets Vätterrunda. jag hade nästan 200mil i benen. Jag hade kört ett antal sträckor på Hjärtebarnsturen, hade veckan innan kört Halvvättern. Kände mig stark och hade laddat med kolhydrater och vila dagarna innan.bild kopia 2

Lollen hade fixat ett bra boende  och vi lyckades komma i säng vi 22-tiden för att få sova fram till 02.30 då klockan ringde och det var dags att slänga i sig gröten och cykla ner till start. På vägen ner till start hann jag dessutom lämna lite liverapport i P3/P4 Vaken.

Här står vi taggade och redo att rulla iväg 03.52 gick starten. Vi kör ut med mottot: ”Sisten i mål är en IFKare .. o det vill man ju inte vara”bild kopia

Målet i vår Team Magnus grupp vara att gå under 10 timmar. Det började väldigt tufft. Det blåste riktigt stark motvind. Vi började turas om att dra och efter jag varit framme och dragit 5-6 gånger i motvinden började jag inse att detta skulle bli riktigt tufft för mig. Jag började bli trött efter ett par mil redan och kände på mig att några i vårt gäng tvingats släppa gruppen i den tuffa vinden. Louis hamnade t ex lite efter och tvingades släppa och jag själv hade lagt mig längre bak och kämpade också för att hålla mig kvar i den klunga som bestod av drygt 10-tal Team Magnus cyklister och ett tiotal andra. Vi kämpade oss ner mot Jönköping och tappade minut för minut på vårt utsatta schema. i Husqvarna fick vi stanna några minuter oplanerat då en i gänget fick problem med ett ekerbrott. Vi var nu bara 7-8 stycken kvar i vårt gäng och jag var ingen draghjälp alls.

Vi stannade i Fagerhult som planerat… men det blev 12-13 minuter och inte de 5 vi hade tänkt från början och nu var vi en halvtimme efter i schemat att nå under 10 timmar. Vi lyckades dock efter Fagerhult haka på ett gäng danskar som höll ett högt och bra tempo och vi fick chansen att ‘vila’ lite bakom dem i några mil, de svängde tyvärr av för att äta lasagne i Hjo och vi tackade för hjälpen och var själva igen. Nu var vi reducerade till sex man tror jag (var lite trött) och Lollen och de andra gjorde ett hästjobb med att dra där framme för att hålla farten, jag hade fortfarande fullt sjå med att bara försöka följa. Med sex mil kvar ligger vi tillsammans med några andra och då punkterar en i vårt gäng.. jag säger direkt att jag är för trött för att stanna och rullar vidare  övertygad om att de andra kan jaga ikapp mig. Lollen stannar först men bestämmer sig snabbt för att jaga ikapp mig direkt vilket han lyckas med efter några kilometer.

Sen blev det en kamp mot klockan och mot orken för mig, och krampkänningar för Lollen. Vi stannade en sista gång vid Hammarsundet för vätskan var slut och det behövdes inför sista fyra milen. (När vi stannade passerade faktiskt våra kamrater i Team Magnus utan att vi märkte det). Backarna efter Hammarsundet kändes oerhört långa och tunga och jag fick kämpa sakta men säkert för att ta mig upp och låg på lättaste växeln oftast. Lollen låg framför och drog hela tiden. Här nedan hamnande vi på happymtb ‘s kamera strax efter Hammarsundet i backarna där vi hade sällskap av denna kille i svart en stund. Notera att jag inte orkar lyfta blicken  🙂9357_10151505287531864_18247268_n Med 2 mil kvar ligger vi enligt schemat på en sluttid på 10:10 ..  nu är det bråttom.  Efter sista långa backen vid Medevi (2mil kvar) så ökar Lollen farten och jag hänger på som ett plåster på hans bakhjul. Vi har nu lite tur och det är inte lika trångt på vägen som det kan vara. Vi kör för allt vad tygen håller och passerar hundratals cyklister .. och jag noterar att ingen passerar oss på 1,5 mil. Det går fort.. vi lyckas komma ikapp en Fredrikhof cyklist som hjälper till att dra.  Lollen har  haft krampkänningar i båda vaderna och får nu också i låret. Jag är bara trött.. men så länge det inte lutar för mycket uppför kan jag hålla farten på ren vilja.

När vi närmar oss Motala förstår vi att det kan hänga på sekunder att nå vårt mål tidsmässigt och Lollen drar och fortsätter att peppa uppmuntrande, som under hela rundan,  och jag hänger på. Tänkte inte rulla in över mållinjen utan att ha gett allt och när vi i full fart svänger 90grader vänster in på målrakan i Motala håller Lollen på att åka ut på gräset i den höga farten.

Vi kommer i mål och jag frågar en åskådare direkt vad klockan är och får beskedet att vi klarat att gå under 10 timmar. WoHooooo!!!! 🙂 .  Lyckan är total.  

9:55 blir sluttiden och min tacksamhet till Lollen för hans oerhörda prestation och arbete att ligga framför mig o dra i så många mil når inga gränser. Det är två oerhört nöjda gamla Tynneredspojkar som genomfört en fantastiskt dag tillsammans med Team Magnus på vägarna kring Vättern.  Nästa år kör vi igen 🙂  ..o Heja GAIS 🙂10660_410066202443618_1484160505_n

Varma hälsningar